Etapp 8 måndagen den 1/7. Lickershamn till Ireviken. Totalt 13,6km

Måndagen den 1/7 vandrade jag och maken från Lickershamn till Ireviken, stora svarta moln täckte himlen och strax efter att vi börjat vår vandring kom de första dropparna. Vi ställde oss och avvaktade under ett träd, passade på att titta på hästarna i hagen mitt över vägen. Efter en liten stund slutade det regna så vi vandrade vidare norr över mot Ireviken.

 

Naturen är helt underbar just nu med alla vilda sommarblommor, här växte det prästkragar och den ståtliga Blåelden ut med vägen, så vackert.

Lickershamns fiskeläge, i dag väldigt tomt och ödsligt.

En otroligt vacker gammal lada.

Här ligger båtarna intill kajen och mellan dem ser man rauken Jungfrun som är 27 meter hög.

Vildrosor växer det över allt på ön, just nu blommar de för fullt. Visst är detta ett vackert blickfång.

På väg från Lickershamn går denna väg norr över, den tar slut längst ut vid klippan.

 

Fina hästar i hagen, i Lickershamn finns det en camping. Inte så dumt att ha hästar som grannar.

Här framme tar vägen slut, då klättrade vi upp för en mycket brant ca 60% lutning, och otäck brant för att kunna komma upp på klintkanten och vidare norr ut. Ett råd går ni denna sträcka så finns det en väg som går upp till höger ifrån denna väg. Den är vid en skylt om fiskereglerna på ön. Gå upp den vägen ca 200m när den tar slut går ni vänster tills den vägen tar slut, ca 100m . Då finns det en bra stig in i skogen på höger sida, gå den vidare vänster upp så kommer ni vidare hela vägen till Ireviken,

Här är den hemska branten som vi tog oss upp för, mycket otäckt, hade vi tappat taget där och ramlat ner hade vi slagit oss fördärvade.

Uppe på klinten tittandes mot hamnen vid Lickershamn och berget som vi gick på i torsdags.

Eftersom vi kom upp helt fel på klinten fanns det ingen ordentlig stig. På vissa ställen hittade vi en smal stig som denna, men på andra platser var det bara att försöka ta sig igenom en total grönska. Mycket tungt, dessutom var det svarta regnmoln över våra huvuden och väldigt kvavt.

Jag är helt slut, det värker i min kropp och svetten dryper, dessutom rivit mig på vildrosorna så jag blöder på armar och ben. Då satte vi oss mitt inne i det värsta snåriga och tog oss kaffe, smörgås och massa gott vatten, efter en stund började jag känna mig lite starkare så vi kunde fortsätta vår vandring, just här på denna etapp hade det varit bra med en machete.

Men så helt plötsligt så öppnade allt upp sig till detta vackra och ja då kommer orken tillbaka.

Fantastiska konstverk som naturen själv har skapat finns över allt.

Vackert eller hur !

En grotta dök upp mitt i ingenstans, se så vackert med blommorna som växer till vänster. Det stora karga stenblocket och den lilla ljuva blåklockan i kontrast mot varandra.

Nu har vi äntligen hittat till den riktiga stigen som går uppe på klinten hela vägen till Ireviken, nu blev det lätt att vandra framåt.

Jag i urskogen, glad som en lärka.

Där borta i fjärran ser vi Ireviken med sin fina sandstrand. Ännu en bra bit kvar att gå.

Tar man sig tid att titta ner där man går så är det så mycket att upptäcka och ja det är som små konstverk både här och där. Se detta vackra stilleben med en smultronplanta en död gren lite sten, mossa och en vacker rosa växt.

   

Ovanför Ireviken på det höga berget finns resterna av en fornborg.

    

  Irevikens fiskeläge är ett mycket vackert fiskeläge. En del av husen känns också mycket gamla. Ett gäddhuvud på husgaveln kan verkligen se skrämmande ut.

Här råder lugnet, inte en själ i stugorna vad vi kunde se.

Att sitta här och se solnedgången är väl inte helt fel.

  

Här två vinschar för att dra upp båtar med, den till vänster är den senare modellen och den till höger en äldre modell där man drar runt med den stora käppen i hålet.

  Lekande barn vid stranden, roligt att se dem, annars väldigt öde.

   

 Man vet aldrig vad man stöter på under sin vandring detta vackra par i porslin stod utanför restaurangen i Ireviken, kanske inte riktigt vad vi väntade oss. Sedan denna vackra lila blomma i en gammal konservburk och några stenar från stranden på bordet, ögonfröjd.

Ett mysigt ställe med humana priser vid luncherna, de byter meny vid 17.00 och har öppet till 22.00.

Så törstig i dag efter vandringen i solen och värmen, den gamla klassikern Trocadero avnjöts.

Trevliga Fredrika servade oss, visst är det vackra pioner i vasen. Här kan ni även se vad som serverades som dagens lunch.

       

Kaprifol doftade så gott på vägen när vi gick tillbaka till bilen. En redig backe upp till bergets topp, där stigen leder oss åter till Lickershamn.

  

Urskogen som får sköta sig själv, fallet träd ligger där det föll.

Kalle i blåbärsskogen.

Nu är vi på väg tillbaka till Lickershamn som ligger där borta i fjärran, och nu gick vi stigen hela vägen tills vi kom till vägen som leder till Lickershamn. Betydligt enklare än vår branta klättring tidigare på dagen.

Så vackert. Jag kom att tänka på den fina sången "Så skimrande var aldrig havet" av Evert Taube när jag stod här och tittade ut över härligheten.

  

  Tänk vad en gammal lada kan vara vacker och där utmed vägen dök denna gamla ros upp, så underbar i sin färg och med en ljuvlig doft.

Detta är nog den minsta stugan jag sett hittills, men tomten var stor. Väldigt söt i alla fall.

Åter tillbaka i Lickershamn, här finns det en liten fin sandstrand som är långgrund. Passande för barnfamiljer. De större barnen/ungdomarna och vuxna kan hoppa i havet ute ifrån piren.

Hit går även lokaltrafikens buss.

Trevligt att du tittade in här, hoppas du gillade foton och text. Välkommen åter.