Etapp 15 torsdagen den 18/7 från Ar forskningsstation till Norra Gattet. En vandring på 7,8km.

Ytterligare en härlig vandring utmed Gotlands kust, och som vanligt träffade vi knappt på en människa, först mot slutet av vandringen såg vi en familj vid havet. När man närmar sig viken innan militärens radiomaster så gå upp på vägen som leder ut på udden till vänster om dem. Det går nämligen inte att gå närmast strandkanten längst in i viken då det är väldigt igenvuxet av vass och strandängen är mycket tätvuxen och blöt att gå i. Ute på udden går det bra att gå vid stranden igen.

Här vid Ars forskningsstation finns denna bäck, här såg vi en öring minsann och massa små yngel.

 Utanför Ar ligger det en ö som heter Falholmen.

Ars fiskeläge, består endast av några få bodar, men det är välskött och levande. Det var roligt att se.

 

Jag har skrivit det förr och jag säger det igen, jag gillar verkligen att läsa på sådana här lokala skyltplatser vad som händer i samhället. Det säger en hel del det som man kan läsa på dem.

 Ett vackert hus uppe på kullen med utsikt mot havet. Tänk att ligga i den hängmattan och gunga sakta fram och tillbaka, en kudde bakom huvudet och en spännande deckare att läsa.

 

 Nedanför kullen med det vackra huset fanns denna buss som någon gjort om till husbil, det är också ett sätt att bo när man har semester. Jag skulle gilla bådadera faktiskt.

Strax efter Ar fanns det en liten fin strand att bada vid. Här fanns det också bord och bänkar och en fantastiskt fin grill, den var riktigt smart konstruerad. Mitten gick att snurra, smart tänkt.

 

 

  Ännu en vacker kuststräcka och som vanligt är vi helt själva.

Vart leder denna väg ? jo det kan vi se i mobilen, tänk vilket bra redskap det är när man kan ha kartan med sig i denna lilla tekniska manick, men det gäller att kartan läses av med GPS annars kan det slå ordentligt fel, det har vi märkt. Min Iphone visar exakt position medan Kalles Samsung inte söker på GPS han är alltid ca 3,4km runt där vi är, ganska stor sökradie med andra ord.

 

En vilopaus med kaffe. Vi satte appen Runkeeper, som visar hur långt vi går på våra etapper på paus, och tyvärr glömde vi starta den igen så mätaren visar fel i dag. Den riktiga längden på vår sträcka var 7,8km.

Mjölke eller Rallarrosen som den heter i folkmun på fastlandet då den gärna växer utmed järnvägsspåren där jorden är mager. Ja här på Gotland har vi endast en fullskalig museijärnväg i Dalhem/Hässelby den är 3,5km lång den är öppen för allmänheten under perioden 2 juni till 1 september 2013.

 

Här en mycket fuktig strandäng med otroligt mycket växter, jag hoppades att vi skulle kunna gå igenom där vidare utmed stranden men det var helt omöjligt, så vi fick vända upp mot vägen och gå en bit in på land tills vi kunde komma ner till vattenbrynet igen.

 En samling med raukar en bit upp på land.

 Nu bär det ner till stranden igen.

 Havet var helt stilla inte en krusning, endast ett streck i vattnet bakom svanen som simmade iväg.

Mjölke som växte direkt nere på stranden, så vacker växt.

 Här uppe i skogen skymtar stora militära radiomaster.

Nu lider det mot kväll och solen sänker sig ner, ljuset blir så vackert mot de vita kalkstenarna.

 Paradiset på jorden är Gotland.

 

Mot slutet av vår vandring såg vi en familj som var ute på äventyr precis som vi. Barn älskar att klättra på klipporna vid havet, kom att tänka på när våra barn var små och vi var på utflykter vid havet, nu är de 2 äldsta vuxna och de två yngre killarna är 16 och 18 år, nu är det kompisarna som gäller men om några år då får vi nog med dem igen på nya äventyr.

 Naturens egna konstverk, jag som målar tavlor blir så sugen på att måla av vissa motiv.

Tänk att vi har allemansrätten i Sverige vad vi kan skatta oss lyckliga över den. De flesta Svenskar tar den som självklar men det är verkligen inte en självklarhet. Endast Sverige, Norge, Finland och Island har denna lag. I de flesta andra länder så får du inte beträda privatägd mark, utan du är hänvisad till de statliga parkerna och naturreservaten. Känner tacksamhet när vi kan vandra fram på stränder och genom hagar och skogsmark.

Denna ruin hittade vi en bit upp från Norra gattet. Jag har aldrig sett denna form med ett runt rum tidigare. Ja jag har sett liknande men då har det varit i södra Europa. När vi stannade vid för att titta lite närmare ja då upptäckte vi att det fanns en stor grind en bit in, och där innanför låg ett gammalt försvars batteri mycket spännande och intressant att kika på det.

 

När vi kom hem hittade vi information på nätet om detta batteri. Det hette Norra batteriet och byggdes 1898-1900 för att kunna försvara det norra gattet mellan huvudön Gotland och Fårö.

 

Väldigt mycket detaljer att titta på, som denna järndörr med sitt lås eller den fina järntrappan upp till utkikspostens placering. Gamla rostiga dörrar tycker jag är vackert. 

 

 

Här har vi i den första delen av vandringen innan vi satte Runkeeper på paus. På bilden nedan har jag ritat in hela sträckan som vi vandrade. Hoppas du gillade denna etapp och välkommen tillbaka.