Etapp 11 lördagen den 6/7 vandring från stranden nedanför Helendeskog norr över mot Hallshuk fiskeläger. Vandringen var på 14km, och det var lättvandrad plan fin mark att gå på.

En klar och fin dag med en lätt vandring via ett fiskeläge som jag inte lyckats få namnet på och senare fick vi vandra en bit upp i skogen då det var väldigt blött och sumpigt nere vid stranden. Vi gick även igenom en kohage med snälla biffkor av rasen Charlois, lite märkligt att tänka på att dessa så småningom kommer ligga i kyldisken i någon affär.

Många gamla bunkrar ut mot havet, och en del som höll på att rasa ner i havet, tänk vad naturens krafter är starka, så att en tung bunker i betong och järn inte kan stå emot havets vågor.

Slutligen nådde vi Hallshuks fikseläger som är ett litet fint sådant med mest Nyare bodar.

 

Se så vackert det blommade utefter denna grusväg. Tänk grusvägar så sköna att åka bil på det låter så mysigt om däcken, och tänk att gå på en grusväg det är en helt annan känsla än att gå på en asfaltsväg, och allra bäst är när man kan gå barfota.

 

  Vi såg lamm och lammungar, de är så himlans söta.

På landet kan man hitta skrotupplag runt gårdarna, det kan vara ganska vackert kan jag tycka.

Kosera kosera kosera kom, sjöng/kulade dalkullorna med hög röst på fäbodvallen när jag var barn, så kom då korna lunkande in för mjölkning. Dessa kor är Svensk Låglandsboskap, Holstein är den vanliga svartvita korasen med stor mjölkproduktion. Den utgör cirka 51 % av korna i Sverige och är en av våra vanligaste mjölkkoraser. Detta tror jag är kalvar/ungtjurar säger man så eller heter det kanske stutar.

På Gotland kan man se dessa vägskyltar, varning för färist. En färist är ett galler som ligger tvärs över vägen. Detta galler gör att man inte behöver grindar vid vägarna, utan lammen kan beta fritt, lammen går nämligen inte upp på en färist.

Här har man djur nere på strandängarna, de får gott bete och samtidigt hålls strandängarna öppna. Annars skulle de växa igen på några år. Vid stängslen finns det trappor över till nästa strandäng och ut i havet har man lagt stenar så boskapen inte vandrar över till andra sidan via vattnet.

Det är så vackert efter havet.

  En orkidé och sedan ett skelett troligen från en svan.

 

En stubbe som blivit som förstelnad. Andra bilden jag vid ett härligt träd, tänk det skulle jag velat ha hemmavid att kunna sitta och meditera i, nu fick jag nöja mig med denna stund.

Vi träffade på detta ödehus mitt ingenstans, det fanns fler öde hus här. Jag undrar så varför har de blivit övergivna, kan det vara så att vattnet sinade i brunnarna. Nu bebos de av möss och fåglar.

På denna plats hade jag kunnat tänkt mig att bo, så vackert. Sorgligt med husen som förfaller.

Mitt i all förödelse av husen så växte det ändå en skir rosenbuske.

Dörrarna var igenspikade men nyckeln till huset satt fortfarande kvar i dörren. Den gröna dörren i all sin slitenhet är som ett konstverk.

Här är förfallet totalt, men valnötsträdet växer fortfarande.

 

Många sådana här trappor finns det utmed vägen.

Här framme ligger ett fiskeläge, jag vet ej namnet på detta. Här fanns det några uppdragna båtar och flera av bodarna håller på att rasa samman.

 Tänk Kalle och jag på samma kort :-) det gäller att vara uppfinningsrik :-)

 

 

Små låga tistlar finns det i sanden, mycket vackra är de, de skimrar i guld.

 Här kan man se hur stugorna håller på att rasa,

 

Fosil.

Snälla och nyfikna biffkor av rasen Charlois, lite märkligt att tänka på att dessa så småningom kommer ligga i kyldisken i någon affär.

En liten sittplats med eldstad nere vid stranden. Är man uppmärksam så kan man hitta konstiga saker både här och där, detta är troligen något slags boj.

Backtimjan växer det i mängder här på Gotland, den är så härlig, när du går på den doftar det timjan i luften. Den gula laven på en gammal betongbunker var så vacker.

 

En gammal betongbunker med järndörr, en rest efter alla år med militärposteringar ut mot öst. Nu finns det ingen militär längre på vår ö, så dessa bunkrar förfaller och en del blir tagna av havets vågor. Den här bunkern klarar nog inte så många höst och vinterstormar till.

Nu börjar solen dala och stranden lyser i guld.

  Olika redskap till en båt. Nu går vi på skuggsidan vid Hallshuk.

Men här borta vid fiskeläget skiner solen.Redan för 4000 år sedan fanns det människor som bodde här. De första människorna som bodde här var säkert fiskare och bodde antagligen i grottorna under Jännklint. Hallshuk har under lång tid tillbaka varit både fiskeläge och boplats för fiskarna. 

Under 1800-talets första årtionden fanns det 60-70 bodar vid Hallshuk, i dag finns det 11 bodar i fiskeläget.

 

 

Här har trappen ner till stranden rasat, havet tar mer och mer av marken runt Gotland.

 

Uppe på berget ligger en fyr och fyrvaktarbostaden.

 

Tacka vet jag träbåtar, gillar inte alls dessa plastbåtar, de kanske är lättare att sköta men ack de kan aldrig bli så vackra som en båt i trä.

  

Halls brandstation, det måste vara Sveriges minsta. En häst i kvällssolen när vi åker hem mot Visby.

I dag missade jag att sätt igång mätaren direkt när vi gick. så sträckan säger 13,58 km men den riktiga sträckan är dryga 14 km. Det var en lätt vandring då det var plant mesta tiden och bra stigar.
Välkommen åter och du får gärna dela min blogg till dina vänner <3