Vi vandrade nu i helgen den 21-22 juni och det började lite rörigt då vi inte kunde starta vandringen där vi tänkt oss, det var alldeles igenvuxet av vass utmed stranden och inte gick det att gå i skogen heller då den också var alldeles igenvuxen. Vi fick åka till en ny plats på kartan men inte heller där kunde vi starta vandringen då det var för blött i marken !
Det slutade med att vi åkte till Lergrav och åt rökta räkor med aioli till lunch istället och därifrån for vi över till Furilden och startade vår vandring där, och där han vi bara vandra en kort sträcka då det började komma några stänk från ovan. Då gav vi upp och åkte hem :-)
Sedan återkom vi till Furilden på söndag och vandrade där hela dagen, kan ses i etapp 36.
Norr om Tingstäde på vägen upp till vandringens startplats passerade vi detta fält med med Blåeld, jag lyckades hitta en som muterat och blivit vit. Den var så vacker där den stod bland alla de blå.
Första stoppet, där vi hade tänkt börja vandra men det gick inte. Ja ni ser själva vass åt båda håll. Dessutom en tät urskog på land, inte en stig så långt ögat kunde se.
Nästa stopp blev vid detta lilla fiskeläge. Här fanns det en färja för lammen, troligen får de skjuts ut till ön Skenholmen där de får gå och beta
Även här var det svårt att ta sig fram då det var väldigt sumpigt och blött i marken.
Där ute ligger Skenholmen.
Det slutade med att vi satte oss i bilen och åkte till Lergrav, där tog vi en lunch på rökta räkor och aioli. Vid Lergrav finns ett 60-tal raukar, bland annat den märkliga rauken Lergravsporten. Den högsta rauken är "Madonnan med barnet".
Här kan man köpa rökt fisk att ta med sig hem, eller så kan man beställa mat och äta på plats. 
Jag poserande i Lergravsporten. Här i porten är det vanligt att brudpar blir fotograferade.
Här lever fortfarande fisket till viss del, skönt att se.
Ett svalbo under taket och en båt som ligger vid bryggan.
Tänk att bo så här vackert, inte så dumt men det är klart, det blir nog en del trafik på sommaren då Lergrav är ett vanligt utflyktsmål för turisterna som vill se ön.
Att ha bra skor är en fördel när man vandrar och målet är att vandra dryga 120 mil x 2 då vi också går tillbaka till bilen igen så runt 240 mil kommer det bli totalt när vi är klara.
Kalles nya skor och så lilla sötnosen Pippi som alltid går med oss, hon vill gå först och leda oss framåt !
Kalles nya skor och så lilla sötnosen Pippi som alltid går med oss, hon vill gå först och leda oss framåt !
Vackert !
Efter lunchen och fotografering vid Lergravsporten tog vi och åkte till Furilden. 
Nu har vi åkt över till ön Furilden, bland det första vi möts av är dessa som jag tror köttkor av rasen Charolais, svårt att tänka sig att dessa kommer ligga på våra tallrikar som biffar och kalops.
Den rödmarkerade delen på kartan får man inte vistas inom nu när fåglarna häckar.
Här parkerade vi bilen och sedan började vi vandra mot den stora klippväggen.
Tänk det stora klippblocket och så de skira smörblommorna, nog är det vackert ihop.
Riktigt höga klippor som är sköra finns det här på östra sidan av ön, ni ser bitar till höger som rasat ner, hela berget är i skivor som ligger på varandra och vissa av dem är riktigt porösa, mest av lerblandning.
När höststormarna slår mot berget vittrar dessa partier lätt och så småningom rasar stora sjok.
På ett ställe fick vi vada förbi stora stenblock som rasat ner i havet.
Här kommer vi fram till Kartviken och det gamla fiskeläget som ligger här. Nu finns det bara ruiner kvar av bodarna, endast en stuga finns kvar. Här höll männen från Rute till när de fiskade ute till havs. Här finns också en källa med friskt och fint sötvatten, den heter Grete och ligger nedanför berget som syns i slutet av stranden.
Här ser man de stora radiomasterna som tillhör militären.
Den enda fiskeboden som finns kvar i dag.
När vi kom hit vände vi åter mot bilen, men nu gick vi den övre vägen uppe på klinten tillbaka.
Det har byggts några enstaka hus på Furilden på senare år, alla i
väldigt modern stil, jag kan tycka att de smälter bra in i miljön bättre
än en röd stuga med vita knutar skulle göra. Sedan om man tycker det är
vackert eller inte kan man diskutera. Författaren Håkan Nesser har
byggt sig ett hus här på ön och Björn Ulvéus ville bygga men fick avslag.
På vissa ställen är jordmånen inte något att tala om, här ligger
berggrunden helt öppet i dagen och på andra bilden ser man ett hål rakt
ner till nästa kalkstenslager. Berget är som skivor som ligger på
varandra. detta ser man tydligt vid berghällarna ut mot havet där
stenarna rasar ner i havet vart efter de eroderar.
Här växer det mycket fläderbuskar, blommorna och bären kan man göra både saft och sylt av.
Ovanför viken där vi parkerat bilen. Uppe på klintberget som vi startade med att gå under i dag.
Vilka vackra färger det är nu ute i naturen. Blommor över allt.
Raukar uppe på land. Visst ser det lustig ut där stenen ligger uppe på som en tallrik.
Nu ser vi bilen skymta mellan träden. Nu blir det hemfärd och sedan åter hit i morgon.
Här ser ni hur vi försökte att få till en vandring utmed strandlinjen, men det inte gick. Tredje stoppet uppifrån på kartan är Lergrav där vi tog lunch och där man kan se alla de 60 raukarna.
