Etapp 9 tisdagen den 2/7 Irevikens södrastrand bort till klinten vid Svarthäll, en kort vandring på 5,51km.

Vandringen i dag blev relativt kort endast 5.51km då vi var ganska möra efter gårdagens vandring.

Stranden vid Ireviken är finkornig sand och långgrund. En lätt vandring jämfört mot klapperstensstränderna där stenarna rullar undan under fötterna på oss. Här finns ett gammalt vackert fiskeläge och även Ihrebadens restaurang och vandrarhem. Har man tält får man tälta en natt vid stranden enligt allemansrätten.

 

Här i början av stranden är det en hel del tallar som skyddar stranden från att erodera under höst och vinter stormarna.

 Vyn mot den södra delen av Ireviken, åt detta håll ligger fiskeläget.

 Vyn norr över av Ireviken, vi gick hela stranden fram till klippkanterna långt där borta.

 Rallarrosen eller Mjölke som den heter växer här i stenarna, utmed denna vackra långa strand får du tälta i 1 dygn om du vill.

 Längst dit bort ska vi så småningom, troligen blir det vandringen på torsdag som tar oss dit

 Tänk att ett dött träd kan vara så vackert. Bra att det får stå kvar då det är bra för fåglarna och insekterna. Pippilotta gillar att gå i vattnet.

 En vacker växt mitt ute på sanden.

    

 Är det Robinson Kruse eller Fredag som gått här !

Mitt på stranden delas den av Ireviksån. Här får man gå upp en bit i skogen och där finns en bro så man kan gå torrskodd över ån.

 Gamla tallkottar, tänk att de kan vara så vackra. Det gäller att hålla ögonen och sinnet öppet.

  Nu är vi snart framme vid norra änden av stranden där den tar slut och det kommer ett massivt bergspass. Här blir det sedan att vandra uppe på klinten.

 

Är vi på Gotland eller Grenada i Spanien eller kanske är vi ute i vilda västern.

Här valde vi att vända och gå tillbaka till bilen som stod vid södra delen av Ireviken.

 Den bortersta änden av stranden, här har det blivit stenigt igen.

Dags att ta en fikapaus, gott med vatten och goda kex.

Backtimjan är så härligt, den växer i stora mängder här på Gotland, när man går på den doftar det härligt aromatiskt. Fotot till höger är en orkidé men jag kommer just nu inte ihåg vad den heter.

En stor nedgrävd bunker med en vidunderlig utsikt. Jag tror jag skulle få spel av att bo där nere under jord, med endast 3 små gluggar. Någon har i alla fall denna bunker som sitt ställe.

 

 

 Livbojar är bra att det finns vid stränderna, så även dessa vackra vildrosor som räddar stranden från att försvinna ut i havet då höststormarna viner.

Kalle och Pippilotta vilar vid den största tall jag sett. Nu är vi tillbaka där vi ställt bilen.

Hoppas att du gillade att följa med på denna etapp och jag hoppas att du vill titta in fler gånger.