Etapp 22 lördagen den 7/9 från fiskeläge Helgumannen till Langhammars och sedan tillbaka till bilen vid Helgumannen. Dagens vandring blev inte så lång som jag tänkt mig. Jag är helt slut i kroppen av värk

Dagens vandring blev endast 5,58km
Jag är så slut i kroppen av värk, då jag har kommit in i ett värkskov och det är bara att inse att jag har för ont och att min ork är nedsatt. Däremot är jag väldigt glad att vi kom ut på vandring i dag då vi förra helgen hade ett ofrivilligt avbrott, då vår bil var trasig. Så nu är det 14 dagar sedan sist, och bättre lite vandring än ingen alls.

 

Startade med lunch när vi kom upp till Fårö, fast det blev bara kort på ölen ha ha. Vi åt på Ebbas mat och café. Jätte god Rödbetsbiff med bulgur och sallad, kan rekommenderas.

Vi hade tänkt oss att ställa cyklarna på ett ställe och gå fram till dem, men det ställe vi tänkt oss funkade inte då det var privat område. Det blev att ta med cyklarna till Helgumannens fiskeläge där vi slutade vår vandring sist och där vi skulle starta i dag. Jag insåg också att jag var så slut i kroppen så min föresats att gå runt 16km fick stryka på foten. Det blev en härlig vandring fram till Langhammarsgård och sedan åter till bilen.

Helgumannens fiskeläge består av 15 bodar och det var under 1800-1900 talet ett aktivt fiskeläge bla för strömming. Numera är det endast aktuellt för fritidsfiske för de Fåröbor som har bod här.

Denna ljuva stillhet.

Pippilotta högt på en sten, hon trivs att vara ute på våra vandringar. Bilden till höger visst syns det att hösten är kommen, det är härligt med den klara luften och de vackra höstfärgerna.

  Ännu en väderkvarn som står ute i det karga landskapet.

Langhammarsgård, en gård som ännu lever. Härligt att se. Här i naturreservatet Langhammars ligger det 2 mycket gamla gårdar, Langhammars och Bondans. Här möts man av ett landskap som har förändrats ytterst litet under de senaste 300 åren. Större delen av området är magra betesmarker, men i anslutning till gårdarna ligger en del inhägnade åkrar, en del av dem har brukats kontinuerligt sedan 1600-talet.

Se på takets vackra färger, vilka vackra tegelpannor.

Här ser vi en Tröskvandring.

En Slaga. Bilden är från Wikipedia.

Tröskningen, dvs att få sädeskornen ur axet genom att man slår ur kornen, förr i tiden gjordes detta oftast med en slaga. Slagan är en tvådelad klubba som består av två trästycken, handvalen och slagvalen, som sitter ihop med remmar av läder. Slagan kastas över huvudet och taktmässigt slås den på säden som ligger utbredd på loggolvet.

Verktyget kan ha använts i Västeuropa redan kring tiden för början av vår tideräkning men kom inte till Norden förrän i början av 1000-talet.

Tröskningen var det moment i processen att få fram mjöl som var den mest arbetsamma och tidskrävande.

Den första mekaniska tröskan uppfanns i Skottland och bestod av ett par hjul av trä med ett antal träreglar/Slagor och konstruerades redan i mitten av 1700-talet. Vandringströskan i Skottland är troligen förebild till de första Tröskvandringar som byggdes i början på 1800-talet på Gotland.

 

Hästarna drar runt på kugghjulet och kraften överförs till tröskan ovanför där spannmålet tröskas och sorterar ut säden som skickas till en säck och halmen som kommer ut för sig.

Här lät man oxarna eller hästarna gå runt runt så tröskhjulet snurrade.

Jag undrar ibland om de som bor med vacker utsikt ser den varje dag, eller om de blir hemmablinda.

Finare plats för betande lamm kan inte finnas, frodigt saftigt fint gräs och stora ytor.

Olvon träd är vanliga på karga och blåsiga platser.

Nedanför Gården Langhammars ligger en sjö eller naturlig hamn. På kartor visar det att det är öppet ut mot havet men nu är det lågvatten och det rejält så Kalle och jag var bara tvungna att givetvis passa på att gå över här nere när vi gick tillbaka mot bilen.

En tunn landremsa som inte är mer än 10 meter där det är som smalast och ja inte är det många cm över havet. Här var det vattengölar mellan stenarna med olika små kräftdjur i. Tänk att vi gick på det som normalt ligger under vatten.

Vackert när man tittar nära. Detta kommer jag troligen måla i höst-vinter. Tror det kan bli en fin akvarellmålning.

Lammen de betar i godan ro, spelar ingen roll att en bil kör förbi på vägen eller att vi kommer gående, men när de ser Pippilotta och framför allt hör hennes gnäll när hon ser dem, ja då sticker de iväg i  full galopp.

Det gick inte så bra för SAAB.

Bilden till vänster en vissen tistel med Gotlands landskapsinsekt Riddarskinnbaggen eller som den kallas här på ön Kyrkmacken. Den dyker upp på våren och ofta i stora grupper som gärna sätter sig på en varm södervägg. De gillar också att äta upp liljeknoppar till förtret för de som odlar liljor. 

På vägen ner till Broa färjeläge passerade vi den andra gamla gården som jag skrev om här ovan, Bondans. En mycket vacker gård, med flera gamla byggnader på tomten, bland annat lada och hus med agtak. Under sin gotländska resa 1741 gör Carl von Linné i sin dagbok anteckning om denna växt. "Vi hade ej lämnat Lummelunds kyrka utur ögnesikte förrän vi på vänstra handen sågo ett stort kärr, av flera bysseskotts diameter och kallades kyrkomyren, i vilken växte ett gräs över allt såsom säd i åker utan någon annan växt, var 1 ½ aln högt, kallades ag... Folket täcker med denna sina ladutak, ty då han emellan midsommar och Olsmässan slås av med lya, lägges han liksom i band otorkad tillsammans utan att man bryr sig om vilken ända vetter ut, och således bliva härav tak bättre, tätare, långvaraktigare än av halm."

  Gården är i privat ägo.

Se på denna vackra stenmur, ja så ser den ut hos Bondans.

På Fårö varnar man för Lamm, som man givetvis lämnar företräde för när de korsar vägen.

Så här såg dagens rutt ut, 5,58km var precis lagom i dag. Nästa vandring blir till helgen som kommer om vädret är ok. Då blir det upp till Langhammars raukfält och sedan vidare runt hela udden ner till Grunnsänden och sedan vidare utmed kusten bort mot Norsholmen.