Etapp 18 söndagen den 28/7 Bungenäs till, ja var hamnade vi denna gång ? I dag blev det inte så som vi tänkt oss. Det gick helt enkelt inte att gå nere vid vattnet. Hustomter som spärrade vägen, igenvuxna vikar med massor av vass, urskogar som det inte gick att ta sig igenom.

Vi körde norr över på väg 148 förbi Tingstäde, Lärbro och Rute en bit efter Rute svängde vi in höger mot Nors. Efter Nors körde vi ner en liten grusväg ner mot vattnet den var gropig och ganska igenväxt,utmed vägen på höger sida fanns det flera raukar i skogen.
Sedan tog vi den andra bilen och körde upp till parkeringen vid ingången till Bungenäs och därifrån utgick vår vandring.
I dag kom vi inte alls så långt som vi tänkt oss. Det gick inte att gå utmed stranden då det var fullständigt igenvuxet med vass, så tråkigt. Det blev att gå uppe på skogsvägen där det låg en del sommarstugor. Senare kom vi fram till en strand där man verkar försöka röja undan vassen, men den var inte speciellt trevlig, så återigen vägen fram och så småningom försökte vi komma ner till strandkanten igen, men vi kom bara fram till en lammhage och bortanför den låg strandkanten med all vass igen..
Vi beslöt att avbryta vår vandring och vända åter till Bungnäs, där tog vi bilen tillbaka till bil 1. Ja ibland blir det inte som man tänkt sig.

Här är en brygga precis efter Bungenäsuddens inhägnade område, denna låg vid några villor, den kändes väldigt privat, tyvärr var det helt igenvuxet vidare utmed stranden.

Här vid bryggan låg det en katamaran. Ni ser vad igenvuxet det är bakom den.

Rallarrosen är verkligen en favorit, så vacker. Tyvärr är det ingen ide att plocka dem hem till vasen då de börjar sloka direkt då man plockat dem.

Snårskog och en och annan stuga längst med vattnet och givetvis staket så ingen ska kunna gå där och vass och åter vass.

Denna skogsväg gick vi framåt, ja den var väl fin som skogsväg men det är inte det jag är ute efter, jag vill gå så nära strandkanten jag kan.

Så här såg det ut ner mot havet, hur tråkigt som helst. Nej här skulle det behövas röjas undan en hel del för här växer det igen.

Stranden där man försökt hålla undan vassen, tänk det skulle kunna vara mer öppet utmed hela kusten då skulle det vara lättare att vandra längs med den. Tyvärr växer det mer och mer igen,  förr användes strandängar som betesplats för boskapen i större uträckning än i dag. Det hände även att man odlade potatis och råg där.

Bönderna hjälpte naturen på traven genom att sprida ut tång/släke över strandängarna,  på så sätt gavs jorden näring som gav rikligt bete i första han för tamboskapen men också för gräsätande fåglar.

 

I dag är tyvärr släken så full med gifter i från Östersjön så den kan inte läggas så som gödsel. Istället blir den kvar utmed många stränder, ligger och ruttnar och luktar som gammalt avlopp, inte kul för någon. Dessutom bidrar den också när den ligger kvar till att stränderna växer igen så blir även resultatet av att det är färre boskap som betar vid stränderna, det går på några år så är stranden igenvuxen, och det blir skog ända ner till stranden, örter försvinner. Strandbetning är en förutsättning för många växters existens som vi bör värna om, vi skulle även ha ett rikare insekts och fågelliv runt hela ön. 

Ja vad detta var blev vi inte riktigt kloka på, troligen något efter militären.

En vacker skogsväg, men tyvärr helt igenvuxet ner mot havet.

Här har vi en rolig skylt, lämna företräde för stridsflygplan, kan inte finnas så många sådana skyltar i Sverige!

Som ni ser så blev det ingen lång vandring i dag, vi valde att gå tillbaka till bilen men det blev i alla fall 6,53km alltid något. Denna sträcka är ingen rolig bit att gå men ska man gå runt hela Gotland så ska man :-)