Etapp 2 på min ö-vandring söndagen den 16/6 2013.

Hej alla vänner!

Ja nu har dagarna bara flugit fram sedan jag startade min vandring Gotland runt den 1/6. Vart försvann de ? Ja fullt upp har det varit i alla fall :-) bl.a. 4 dagar uppe i Stockholm. Nu 14 dagar efter första vandringen kom jag äntligen iväg på etapp 2 som gick från Snäck badplats och sedan stranden fram norr över till Själsö fiskeläge, sedan hela vägen tillbaka men då gick vi den övre vägen bl.a. på klintkanten med en vidunderlig utsikt över havet.


Klintkanten vid Snäck, här startade vi i dag, härlig förmiddag med sol och fortfarande svalt i luften.
Efter några minuter kom vi till restaurang Mango, än så länge tomt men om någon vecka lär det vara fullt här från förmiddagen till kvällen. Här finns det pool för dem som inte gillar att bada i havet 60:- kostar det.
Här på området finns det också en mataffär, här gäller det att passa på att köpa glass eller dryck eller äta en bit mat om man så önskar, nästa ställe norröver där du kan handla något ät-drickbart är vid Krysmynta gården och det är en bra bit norr över. Vi har kylryggsäcken med oss där vi har kaffe och vatten och några smörgåsar så vi behöver inte handla upp oss på något i dag.

Dessa fantastiska tallar som växer utmed stränderna, så vackra. Här på denna kuststräcka är det stenstrand som gäller, vita lena fina kalkstenar och har man tur kan man hitta fossiler. Så går vi vidare och kommer förbi denna blåa båt som ligger uppdragen på stranden, hoppsan är vi i Sverige på Gotland eller har vi hamnat i Grekland !

Här en strand med större stenar, utmed denna sida är det också väldigt långgrunt, men man ska passa sig när man kommer fram till pallkanten då kan det bli farligt då det ofta är väldigt strömt där ute och man lätt sugs ner under ytan. Så när man badar i havet håller man sig borta från pallkanten om man är klok.

  

Visst är det vackert med sanden, stenarna, släken-tången och växtligheten. Det är som en vacker trasmatta i naturen,

 

 Så mycket som växer och blommar här utmed stranden. Tallens nya skott var så fina och vildrosor finns det gott om. Även vildhallon och smultron, men dessa är givetvis inte mogna ännu. Kaprifol och Clematis är också något av allt som växer här.


 På ett ställe så växte det fullt med Aklejor, rosa, blå, violetta och vita det var alldeles fullt av dem.

 

Här växer skogen som den vill, inget ingripande av människan. Faller ett träd så faller det och blir liggande. Här en tall som rasat och fastnat med toppen i ett annat träd. På vissa ställen är grönskan så total så det är svårt att ta sig fram, det gäller att klättra över stockarna. Rena djungeln.

    

Det gammal vackra Muramaris som eldhärjades i början av detta år är en stor egendom, dessa murar och portaler finns här nere vid stranden för att visa var deras mark börjar och tar slut. I dessa dagar är det tyvärr mycket förfallet. Vid denna port finns det även en badhytt i lagd kalksten men även denna är väldigt förfallen, dörren är inslagen och rutten.

Bilden ovan till höger och bilden under visar det vackra huset Muramaris som tyvärr inte finns längre, nu är det endast en ruin kvar.

Det största Blåregn jag någonsin sett växte på söderväggen på Muramaris, det var så vackert när det blommade på försommaren och ofta blommade det om en andra gång i augusti.

 


 

Nu har vi passerat stranden nedanför Muramaris och klättrar över trappen in på Brucebo naturreservat. Här är det mer öppet ner mot havet, stora fält med saftig gräs till korna som betar här nere, tyvärr såg vi inga kor i dag. Längst ut på udden vid Brucebo är det fågelskyddsområde, så där får man inte gå på våren och sommaren.

          

              

 

 

Solen började gassa på ordentligt och skuggorna blev tydliga. Så småningom kom vi fram till Brucebos strandateljé En enkel stuga men ack så vacker, tänk att få sitta där och måla av havet och dess skiftningar under hela året.

    

Till och med skorstenen är vacker och vid entrén hänger fotogenlampan redo. Jag antar att porträttet är på självaste konstnären William Blair Bruce. 

               

Vackert ja vackert inget annat kan sägas, vi gick den grönskande vägen upp till huvudbyggnaden dit William Blair Bruce med hustrun Caroline Benedicks-Bruce flyttade 1900-1906, då lät de även bygga ut huvudstugan till ett verkligt konstnärshem. I dags ägs huset och marken av Brucebostiftelsen.

Jättelokan är en vacker växt men ack så farlig, den innehåller furanokumariner som är irriterande på hud, särskilt om huden utsätts för solbestrålning ger det brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor, som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan kvarstå i veckor, eventuellt även ärrbildning och mörkfärgning av huden så ser ni denna växt gå inte fram och bryt med er av bladen eller de stora vackra vita blommorna.

Nu närmar vi oss Själsö fiskeläger, det syns där borta i fjärran.

När en fiskare dör så drar fiskelaget upp hans båt och så får även den dö, här har de parkerat en båt för den eviga vilan.

 Det är härligt med en levande hamn. Visst är väl Kajsa alldeles förtjusande.

  

 Nu är det sommarlov för barnen, sitta på en brygga med pappa och fiska, kan sommaren vara bättre?

    Dessa pinnar är till för näten att hängas upp på.
    De heter säkert något på fackspråk men det vet inte jag.

    Att cykla runt Gotland är ganska vanligt att man gör som turist, men inte så enkelt att ta sig runt ön
    via stränderna med cykel, då är det lättare att använda apostlahästarna.

 

Nu har vi satt oss ner för kaffe och smörgås och en bulle till efterrätt, innan vi ska vända åter till vår bil. Matsäcken intogs vid Själsös fiskeläger i blåsten.

    

 

Vår älskade Pippilotta tycker det är toppen när vi är ute på äventyr. Tonåringarna däremot är inte roade att hänga med på några vandringar, nä där är det datorernas värld som hägrar så som det gör för många ungdomar i dag. Jag hoppas de växer ifrån det så småningom och att de hittar tillbaka till naturen.

Hästarna i hagen har det inte för dumt med det fina gröna gräset och denna fina utsikt, men de står med baken mot havet, ja undrar ja om hästar kan se ut över havet och omgivningarna och tycka det är vackert.

På vägen hem gick vi den övre vägen som ligger en bit från stranden. Det hade börjat blåsa upp ordentligt så då fick vi lite lä. På vägen tillbaka och så passerade vi detta vackra hus vid Brucebo, sedan tog vi stora huvudvägen 149 söder ut till Muramaris och där vek vi ner till resterna av huset och dess underbara trädgård. Sedan gick vi uppe på klintkanten tillbaka till Snäck där vi hade bilen.

          

Stigen långt där nere gick vi tidigare på när vi vandrade norr över mot Själsö. Det är några meters höjd skillnad närmare 30 meter. Gäller att inte vara för höjdrädd när man går här uppe.

 

Här mitt i skogen är marken överväxt med Kaprifol som blommade för fullt, å vad det luktade härligt. Grönskan och växtligheten är enorm.

 

Här är dagens rutt, tyvärr slocknade mobilen den sista km, så det kom inte med i uträkningen här ovan. Så den riktiga sträckan vi gick var drygt 8km.

Hoppas du tyckte om att följa med på dagens vandring, nästa vandring blir på torsdag den 20/6 om vädret är fint.