Etapp 7 Från P-platsen Norr om naturresarvatet Björkume sedan gick vandringen norr över till Lickersham, via naturreservatet Törrvesklint.

Vandringen den 27/6 gick norr över till Lickershamn, sedan vände vi åter till bilen, men först njöt vi av middag på Lickershamnskrogen. Här finns det krog, kiosk och hamnkontor som också innehar fiskaffär. Vandringen i dag var 11,06km.

 Gotland har en hel del lamm som vi säger här på ön om får, ungarna heter lammungar. På Gotlands finns det ca: 63.000 lamm det är fler än bofasta på ön, vi är dryga 57.000 människor som har våra bopålar här.

 Stranden nedanför P-platsen vid norra delen av naturreservatet Björkume.

 Så vackra färgskiftningar vid strandkanten.

Här är det väldigt branta kanter upp mot klintkanten och allt är bara sten och åter sten, mycket svårt att gå på då det rullar undan under fötterna. I dag blåste det, som ni ser är det gäss på vågorna.

  Ett litet fiskeläge med bara några få hus, ligger för sig själv på denna vackra strand och vildrosorna slingrar sig lågt utmed strandens stenar.

  Ett utedass, tänk att få sitta där med öppen dörr och titta ut mot havet.

 Leve livet, jag njuter.

  Kaffe med bulle är ganska gott när man vandrat ett tag. Dessa smultron hittade jag vid mina fötter där vi satt och drack kaffe mums.

  

 Här är jag husse, se på mig!

  Vi valde att åter igen gå upp och gå på klinten, så mycket lättare att ta sig framåt. Den här trappen gick vi upp, många trappsteg blev det och när vi kom upp såg vi en fyr.

 Denna del av kusten är brant, men här mellan de krypande tallarna och granarna fanns i alla fall en stig att ta sig fram på. Så småningom kom vi fram till naturreservatet Törrvesklint.

 Här är ytterligare naturens egna Bonsaiträd.

 Här på denna avsats så var marken täckt av smultronplantor, ja tusentals av dem måste det ha varit. Massor av mogna smultron fanns det. Jag kunde ha ätit mig mätt på dem. Synd att jag inte hade någon behållare att plocka med mig några hem, hade varit gott till frukost nästa dag, men nu fick alla fåglar något gott i stället.

 En mycket vacker skog var det på klinten, och en och annan myrstack hittade vi på vägen.

 Så vackert och vilka färger naturen bjuder på.

 Ytterligare en vacker strand på väg till Lickershamn. Sandstrand men jag vet inte hur vi skulle lyckats ta oss ner dit, vi hittade ingen stig. Annars hade jag gärna tagit mig ett dopp där.

 Skyddsvärn på högsta punkten vid inloppet till Lickershamn, en ensam segelbåt på väg in till hamnen.

 Urskog så trolsk och en liten ny ek som tagit fäste i mossan.

 En bäck som var nästan torr, här på Gotland har det inte regnat speciellt mycket denna vår och sommar. Det behövs nog lite regn.

Gotlands största rauk heter Jungfrun hon når sin högsta höjd 27 m över havet, vid Stuklint.

Den har fått sitt namn efter en sägen om ett kärlekspar här i Lickershamn på1000-talet. En rik och mäktig man som hette Likajr, hade en dotter som hette Öllegard. En gång när Likajr kom hem från ett rövartåg hade han med sig en ung pojke som fånge. Pojken, som hette Helge, var son till en besegrad hövding. Helge fick växa upp bland Likajrs trälar.

Givetvis så blev Öllegard och Helge förälskade i varandra. Detta var något som Likajr inte såg med blida ögon. Han beslöt sig för att sätta stopp för de ungas romans. En dag lät Likajr ställa till med en stor fest. Före festen hade han låtit sina män med hjälp av långa stegar lyfta upp Öllegard till toppen av den höga rauken. När alla gäster var samlade förkunnade Likajr att Helge skulle få gifta sig med Öllegard om han kunde hämta ned henne från raukens topp.

Helge tvekade inte att anta utmaningen utan klättrade uppför den branta klippan. Han var vig och orädd och lyckades snart att ta sig ända upp till Öllegard, men det värsta återstod: nedstigningen. Med Öllegard i ett fast grepp började han ta sig nedför den brant som vette mot havet. Även den här gången gick klättringen bra, och alla gästerna började tro att han skulle klara det, och att Likajr därmed skulle bli tvungen att uppfylla sitt löfte.
Då kom plötsligt en pil vinande genom luften och träffade Helge i huvudet. Det var Likajr som hade skjutit. Helge och Öllegard störtade handlöst ned i havet, där de försvann i vågorna.

 Det händer en hel del i Lickershamn, jag tycker alltid det är lika kul att läsa sådana här lokala anslagstavlor, de säger en hel del om platsen man besöker.

 En hamn utan båtar är ingen hamn.

 Att sitta på en bänk i skuggan och se ut över havet och båtarna är skönt.

  Hamnkontoret med kombinerad fiskaffär, här kan man köpa färska räkor eller rökta sådana. Även lax, makrill, sik och givetvis flundror som det finns mycket  utanför Gotland kust.

 Lickershamnskrog där vi avslutade vandringen med middag innan vi återvände till bilen. 

Tack för att du tittat in och välkommen tillbaka.

Etapp 6 tisdagen den 25/6 Klintkanten norr över genom naturreservatet Björkume till dess norra del.

Åter en dag med strålande sol och i dag var det nästan helt vindstilla endast små krusningar på havet.
Vi gick från en plats på klinten där vi slutade senast, vet inget namn på platsen, sedan gick vi uppe på klinten norr över genom naturreservatet Björkume till dess norra del där det finns en parkering, där vände vi åter och gick hela vägen tillbaka till bilen.
Vi valde att inte gå nere på stranden dels för att det är klappersten mest hela vägen och det är verkligen svårt att gå på dessa stenar då de rinner undan under fötterna på en och sedan för att klintkanten har rasat ner på vissa ställen så det inte går att ta sig fram om man inte klättrar över stora stenblock och klättring kände ingen av oss för.
Att gå uppe på klinten var lätt, det går en stig utmed klinten hela vägen och det är en vidunderlig utsikt över havet, så det var ett bra val. Dessutom kom vi till riktig urskog som vi fick vandra igenom, härligt svalt och skönt var det där. Totalt gick vi 10,48km i dag och drygt 1000 kalorier brände vi. En bra dagsetapp.

Vilrosor växer det precis överallt, rosa och vita och dofta gott gör de också.

Stranden där nere var den vi gick i går, och här uppe på krönet av klinten var det en vidunderlig utsikt. Det gäller att inte vara allt för höjdrädd bara.

     

Magnifik utsikt eller hur här kände i alla fall jag att vi är ett med naturen, tror att fler människor skulle behöva känna det då skulle säkert fler tänka på hur det vi gör och konsumerar påverkar miljön,

     

En mycket vacker skog gick vi igenom i dag, Olika träd men mest tall, och på vissa ställen var de verkligen krumma. Vildrosor i mängd och givetvis massor med olika blommor.

 

 

 

Vissa träd ser ut som urdjur som slingrar fram på marken.

      

Blåeld, Aklejor, brudbröd, hundkex, fibblor och utmed större delen av stigen växte det smultron, gott att äta sig mätt på :-)

En mycket märklig del av skogen.

Ni ser vilken bra stig det är och så här är den i stora delar, sedan lite smalare och en del rötter men helt ok att vandra fram.

      

Titt ut i skogen, en mycket vacker tall och så jag då i mitten, ibland total grönska ut mot havet men här är det bara 2-3 meter till den rakt ner stupande klintkanten.

      

 En bänk dök upp vid klintens kant, tänk att sitta här och se solnedgången vad härligt.

    

En annan fin plats var denna sittplats vid kanten och från den gick det en trapp ner till stranden om man vill ner och ta sig ett dopp. Detta ställe fanns ungefär mitt på vår väg, här fanns det även en grillplats.

  

      

Här har någon varit snäll och satt upp en uggleholk. Detta träd gjorde att jag kom att tänka på Snövit och de sju dvärgarna, tänk när hon springer i skogen och träden ser onda och otäcka ut.

   

 

Urskogen står tät, rasar ett träd får det ligga där det rasar, som tur är har man varit framme med sågen när träd rasat över stigen så man behöver inte klättra över trädstammar.

Här ser man tydligt naturens krafter av stormar,detta träd lär nog rasa ner den höst som kommer.

      

Ett grönskande valv och sedan en konstig utväxt på tallen, Det såg ut som en tät minikrona mitt på, det är tallens grenar och inget bo.

 

Ytterligare en fin plats att kunna ta en paus i vandrandet.

 

Pippilotta, visst är hon söt. Hon älskar att vara ute med oss på våra vandringar.

    

 

 

Jag hoppas att du gillade fotona och berättelsen, kanske jag inspirerar dig till att också börja vandra, det är verkligen något jag kan rekommendera. Nästa etapp går över Lickershamn och Ireviken och ut på den kommer jag troligen i morgon torsdagen den 27/6.