tisdag 12 augusti 2014

Etapp 38 Från Kyllaj fram till Smöjen och kalkbrotten den 23/7. En vandring som vi hade tänk oss längre men det var en av de varmaste dagarna på sommaren 31 grader i skuggan. Orken tröt och vattnet tog slut.

Förra vandringen avslutade vi i Valleviken och vid Fardume slott. Från Valleviken gick det inte att komma fram utmed kusten mot Kyllaj, alldeles för mycket vass tyvärr. Vi fick starta dagens vandring vid Strandridaregården vid Kyllaj, här på gården övernattade Linné 1741 när han reste runt på Gotland och gjorde utforskningar av Sveriges flora.
Gården ägs av Bungemuseet men deras ekonomi är kärv så denna fantastiska gård är nu till salu.
Jag kan tycka att det är hemskt. Jag hoppas verkligen att det kunde bli en riktigt rik Gotländsk postkodsmiljonär som köper denna gård och låter den förbli en samlingsplats för Kyllajborna vid midsommar och andra högtider.

 Raukfältet ligger alldeles intill gården.
 Se vilken vacker färg huset har på putsen.
 Utsikt mot Valleviken.
 Nyckeln till någons hjärta i fönstret ! Örtagården vid sidan av huset.
 En glutt genom fönstret in i ett av rummen.
En väldigt igenvuxen grind ut från Strandridaregården mot raukfältet.
Ligger på sluttningen strax norr om Kyllajs hamn. Det är en kulle med ett 50 tal raukar, den högsta 5 meter hög. Här ligger också Strandridaregården som är byggd på 1700-talet och i den södra delen av reservatet står en bevarad kalkugn.
Några av de fina raukarna.
  
Det va så varmt denna dag så jag tror den här stackars fågeln precis hade dött av värmeslag.
Utsikten från raukfältet ner mot vägen och viken som går in till Vallevikens hamn, hotell och krog.
 
 Den blomstrande sommartid. Nu blommar Cikorian för fullt.
Vägen fram till Kyllajs hamn och badplatsen och även kalkugnen. Till höger går vägen upp till Smöjen och badstranden där och kalkbrotten som man också kan bada i.
Resterna från de gamla kalkladorna vid hamnen.
 
  Kalkugnen skorsten skymtar bakom huset. Här i Kyllaj råder lugnet.
Den gamla kalkugnen 
 
Badplatsen, här är en liten sandstrand och det är ganska långgrunt, passar bra för småbarnsfamiljen. 
Härlig lummig grönska som gav skugga var det på vissa delar utmed stranden, och det var skönt då det var gräsligt varmt denna dag 31 grader i skuggan så ni kan tänka er så varmt det var i solen.
På vår vandring passerade vi ett helt fällt med Renfana, så vackra och populära hos humlorna kan jag berätta, det surrade för fullt i blomstren.
 Mitt över ser man Furilden med sin gamla fabrik som numera är hotell och restaurang. 
Här en strand mellan Kyllaj och Smöjen, bara en familj på denna strand som man kommer till med antingen båt eller som vi vandrandes.
 På väg mot Lörgeudd och även där finns det en gammal kalkugn.
  Gotland är ett paradis för de som vill cykla Gotland runt på sin semester.
Även här ute på Lörgeudd finns det en gammal kalkugn.
  Vad hittar man bakom denna dörr och gamla mur ?
Jo detta hus som någon byggt innanför de gamla murarna, ger bra lä för höstvindarna.
 Här på udden finns det ett bord och soffa där man kan ta sig en fika och paus i vandrandet.
Här ser man tydligt hur marken eroderar bort under höst-vinter och vårvinterns stormar.
Medans jag kikade ut mot havet kom det två paddlare förbi. Härligt att vara ute på vatten på det viset. Synd jag inte gjorde sådant innan mina knän blev dåliga, nu skulle jag varken komma ner eller ur en kanot/kajak.

Vill man inte ligga och trängas med alla andra på Smöjens strand går man lite åt sidan och då får man ligga helt själv.
Här ser man de två mindre brotten.
Smöjens/Lörgeskärs hamn.
  Den stora byggnaden som jag antar hade med utskeppningen till fartygen i hamnen. Nu vattenfylld.
 
Här är det en sport för ungdomar att klättra ut och graffitimåla sin personliga tagg.
Här det största vindkraftverket på Smöjen. Mycket ren energi fås ut från det.
Badstranden. En hel del folk men ändå inte så mycket. Tyvärr är det dåligt med toaletter på plats, finns endast en bajamaja för hela området. Dessutom blir det djupt på en gång vid stranden så det är ingen strand för småbarn.
En hel del bilar är det på Smöjen, för några år sedan var det nästan okänt för turisterna och även för en hel del Gotlänningar. Det man skulle önska var att alla bilister respekterade att det bara är 30km på grusvägen ut hit, det dammar något fruktansvärt från bilarna in i trädgårdarna som finns i Kyllaj och det är inte kul om man går eller cyklar på vägen hit att bli helt täckt av damm.
 
Här uppe kan man kika ner genom hela byggnaden, riktigt ruggigt. Tyvärr är det en del ungdomar som fått för sig att dyka i här uppe ifrån, farligt minst sagt. Går man vidare på vägen framåt kommer man till det största kalkbrottet på platsen. Här kan man kasta sig ut från branta klippor i djupet eller i ena änden gå i då det är långgrunt där.
 Rena månlandskapet efter brytningen av kalksten. Bada, härligt varmt och skönt. På ena sidan av det största brottet är det långgrunt.
Kalle höll på att få värmeslag, inga solglasögon och ingen keps, nä nä sådant trams. Slutade med att han fick min blöta baddräkt virad runt huvudet som svalka och skydd :-D
 En hel del vackra gamla hus finns det i lilla Kyllaj.
 
Slutligen köpte vi nyrökta flundror i Kyllaj av ett par som precis varit ut och fiskat på förmiddagen. De var så snälla så vi fick deras sista vatten som de hade. Det räddade mig tills vi kom till Lärbro på hemvägen. Där handlade vi vatten och juice. 1½ liter juice i ett svep gud så gott det va.


5 kommentarer:

  1. Tack för dina vackra bilder.Hoppas också att Kyllaj inte säljs utan blir öppet.Har varit inne i huset ett par gånger,älskar o gå runt i rummen o tänka på hur det har varit en gång.För många år sedan gjordes allt i ordning o husen målades,det var så fint hela området,sen har det bara fått förfalla,synd.
    Hela udden runt Lörge o Smöjen är så fint.
    Kram Marianne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marianne :-)
      Ja visst är det tråkigt att det bara förfaller :-/ tycker att alla i området skulle kunna ha arbetslag 2-3 gånger per år då de fixade i ordning. Ja det är otroligt fint fär :-)

      Radera
  2. Det är redan arbetsdagar ungefär 2 gånger om sommaren vi har hus och släkten har hus där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Malin Engström
      Ursäkta min sena respons har tyvärr missat att se att du skrivit här.
      Vad bra att höra att ni har arbetslag som håller fint vid Strandridaregården. Tack för att det finns frivilliga:-)

      Radera
  3. Hahahaha... Fyfabian vad kul detta var att läsa. Googlade lite info om flundror för att hjälpa pappa bestämma var av alla sina platser de skulle fiska så fort vädret tillåter.
    Hittade eran blogg. Fick mig ett skratt. Behövde inte ens fundera en sekund om vem ni fick flundra och vatten ifrån. Visade mamma eran kommentar. Hon skrattar och hälsar så gott. Mina föräldrar mins ännu erat besök :)

    SvaraRadera