Etapp 36 på Furilden söndagen den 22 juni 2014.

I dag började vi vår vandring på Furilden där vi slutade igår. vid Ketelvik. Solen sken men det blåste ganska ordentligt och värre med blåsten blev det när vi kom över till västra sidan av ön, då det också låg ett oväder över Slite och St: Olofsholm som vi befarade skulle komma över oss.

Vi vandrade i stort sett resterande del av Furilden, den norra delen är avstängd nu över sommaren då det är skyddsområde för häckande fåglar.
Namnet Furilden kommer troligen av att hela ön härjades av en brand för 500 år sedan.

Första kortet är på vägen upp till Furilden. Nu har vi åkt förbi denna lada så många gånger och jag tycker den är så fin så i dag blev det att stanna bilen så jag fick ta ett kort.

 Kettelviken där vi slutade vår vandring i går.

 Det blommar till och med nere på stränderna.

 Här är lite info om färskvattenkällan Grete och till höger en bild på källan. Det såg ganska torrt ut.

 Titta ett bostadshus där uppe i skogen.

 

Fantastisk mossa.

Ensamma vi vandra på Furildens grusvägar, inte en människa så långt ögat når.

Det är inte ovanligt att både gran och tall kryper utmed marken.

Hela Furilden har tidigare varit militärt område och militären har fortfarande kvar viss verksamhet.

Fossiler kan man se lite då och då, jag undrar om detta är efter ett djur eller kanske ett löv. Bild två: Tänk att en tistel är så vacker när man kommer den nära.

 Militärens skjutbana.

Nu har alla granar kottar och nya friska skott. Maten för alla fåglar och ekorrar lagras på nu i naturen.

 Vacker färg.

 

Resterna från en kabeltrumma, var fin i sina färger.

Tänk att denna Tall har rasat omkull av höststormarna och blivit liggande ner på marken, roten är brusten men en dock lever det. Så där är vissa människor också, inget kan knäcka dem.

Ibland skulle man kunna tro att man är på Island.

 Tänk att det kan växa små blommor bland alla dessa stora stenblock.

 

Här ser man tydligt hur berget är uppdelat i olika skivor.

Det är ser lite roligt ut! Den jättestora tunga stene ligger och balanserar sig på den lilla uppstickaren. Under den stora stenen har det bildats en friskvatten göl för olika insekter.

Militärens utrustning. Finns kvar på ön.

 

En otrolig blomsterprakt på denna magra jord, det är mest kalksten och ett grunt lager jord.

Funderar allvarligt på att ta bort gräsmattan på framsidan där jag bor och 50cm av all jord, sedan lägga på ett lager med kalksten i olika storlekar och sedan försöka få in dessa växter i trädgården.

Även här ute på Furilden finns det vindkraftverk, närmare bestämt 2. Personligen tycker jag att det är den bästa av energikällor och även solenergi, smutsar inte ner och förbrukar inte jordens resurser.

Otroligt fina stränder, ett stilla hav och bara vi. Så otroligt att man kan vara helt själv på dessa vackra platser.

  Lite saker som havet spolat upp på land, jag gillar rost och skrot :-)

 Vindkraftverken som syns är borta på St: Olofsholmsudden som vi snart kommer till.

 Oväder över Slite, vilken otroligt häftig himmel.

Vackra böljande former.

Så här mycket blommar det i markerna, helt otroligt vackert. Ett paradis för alla insekter.

Blåelden som är så typisk för Gotland.

Mitt över vattnet ligger Lergravs fiskeläge.

Den gamla fabriken som är ombyggd till hotell och restaurang, en mycket speciell plats som fotografen Johan Hellström äger. Han äger största delen av ön ca 500 hektar. 

Vanliga vildrosor som doftar ljuvligt.

 Blåelden den växer nästan överallt !

 

Högt där uppe på stenkullen har det fotograferats modereportage till internationella modemagasin.  Drygt 700 mode, musik och reklamfotograferingar har gjort här på ön.

 Tänk här ute på Furilden finns det ett hönshus, jag antar att det hör till restaurangen och hotellet.

Den mest kända husvagnen på Gotland är borta, ja jag blev så paff. Den har stått här i många år och många är det som fotograferat den. Från början tror jag den kom hit till Furilden när Johan Hellström skulle fota ett modereportage.

 Rostiga ting är bra vackert, vagnsunderreden på spåren ner till utskeppningsbryggan och ett gammalt proppskåp mitt ute på grusplanen vid rälsen.

 Kalle tar en paus och kollar hur mycket klockan är. Andra fotot är på Fabriken som är hotell och restaurang. Nu ska vi vandra vidare upp mot det stora kalkbrottet och genom det tillbaka till bilen.

 

I dag blåste det helt otroligt mycket så jag ville inte gå ut på den långa lastningsbryggan där kranen står, men den kom med på foto än då :-)

 Jag kan berätta att här bor det en väldigt känd deckarförfattare.

Jag hittade en korgstol i ett träd, sådana skulle vara trevligt att hitta på fler ställen. En paus med lite gungning fick det bli.

Här kan man hyra in sig i en eremitstuga, det är något för alla som har för mycket om sig och som behöver sitta på kvällen utan teknisk utrustning och bara ha en fotogenlampa tänd.

 

Vi har Blå lagunen på norra Gotland och så har vi Gröna lagunen här på Furilden, jag har aldrig sett någon bada här. Vet inte om det stämmer men jag har hört att brottet inte är mer än 2-3 meter djupt och att det finns massa gammalt skräp i det så dyka ska man med all sannolikhet inte göra.

 Vägen som går ut till det gigantiska kalkbrottet.

 Men titta här vad jag hittade :-) Husvagnen som försvann har bara bytt plats! Den är fortfarande kvar på Furilden, men utan havsutsikt numera.

Det helt otroligt stora kalkbrottet, när vi gick genom detta för att komma över till andra sidan ön där bilen stod, så var det som att gå i en stor öken i Mexiko eller något annan öken. Bara gamarna som fattades över huvudet.

 

Jag passar på att njuta av den gassande solen, jag älskar sol och värme!

Dagens vandring.