Etapp 27 lördagen den 16 november på Fårö. En sträcka på drygt 11km solen sken och det var 12 grader varmt.

I dag gick vi från Skärsviken till Fårö fyr, en mycket skön och lätt sträcka att gå.

En av världens vackraste sandstränder ligger här, Norsta auren 3,5km lång och med fina sanddyner där man kan ligga och sola i fred från andras blickar. Det går inga vägar ner hit så det blir att vandra en del genom skogen på stigar för att nå den. Närmsta parkeringen ligger vid Fårö fyr och därifrån kan man vandra ner till stranden.
Slutligen kom vi fram till Fårö fyr som byggdes 1847. Intill fyren ligger en stor radiomast som tillhör militären. Vägen tillbaka till bilen gick på vägen, en tråkig vandring men då vi hade ont om tid innan det skulle bli helt mörkt valde vi den vägen.

Vi försökte gå etapp 27 redan förra helgen men då öppnade sig himlen när vi kom till Fårösund, så det var bara att vända hemåt.

 Inte mysigt att vandra i dag, det blir att vända hem till Visby.

Men en fika i bilen till regnets symfoni på biltaket kan va ganska mysigt det med.

 I dag lördagen den 16 november kom vi då äntligen iväg på vandring.

  Det första vi stötte på i dag var några hästar i en hage.

 Titta vad vackert det är med mossan på stenen.

I skogen kan man inte bara träffa på fåglar, igelkottar och rävar, nej man kan hitta drömfångare och hängande mobiler

 Oj vad det blåser i dag matte, men mysigt är det att vara ute på äventyr.

 Ja kasta saker i luften det är kul det, tänk den här lilla tjejen har gått 30 mil med mig och min gubbe.

 

Små snäckor, visst är de fina. Tänk det skulle vara roligt att göra något pyssel med dem.

 Östersjön är det mycket vatten i !!! Här har vi hittat en tappad sko, med färgstänk i rött.

En liten bro över en å och vid ån växer det cigarrer. 

 Fiskeläget vid Skär.

 

Här har vi Danza på land.

En otroligt fin trädrot som jag såg på vägen, den vill jag ha hemma i trädgården, men helt omöjligt att få med den hem. Lite svamp hittade vi också i dag men inget som vi visste vad det är.

 Här hittar vi sko nummer 2 även den med röda färgfläckar, märkligt !

 Ser ni var  Pippilotta är ?

 Känner ni igen detta hus ? Har varit med i scener ifrån TV-deckaren Maria Wern.

 Början av Naustre Auren

 Här gäller det att ha uppsikt !

 

 Sand och vatten, här som ett konstverk.

 

Nä Pippilotta vi kan inte ta med den pinnen hem.

 Är det på Mars ? nej det är på Naustre Auren

Sanden är som ljust fint mjöl.

 Innanför den fina stranden ligger det sandvallar där man kan ligga ostört och sola.

 Innanför den innersta sandvallen har tallen börjat få fäste.

 Mitt hjärta kisar mot solen.

Här ett litet bygge på stranden.

 På ett ställe hade det flutit upp massor med maneter. De är ganska fina när man ser nära på dem.

  Blåsten och gräset har gjort fina cirklar i sanden.

 Detta foto funderar jag på om jag ska förstora upp till en tavla.

 En stock kan bli ett vackert konstverk, synd att jag inte orkar bära den hem.

 Så här kan man också göra, närbild och så tvista till med kontrasterna.

 Där borta i fjärran syns Fårö fyr och militärens stora radiomast.

 

 En död flundra på land, jäklar vad det måste ha stormat då den låg en bra bit upp på land.

 Stranden äts upp av havet när stormarna går.

 Svart och vitt i en bild men detta är färgfoto, fina speglingar i vattnet.

Tredje skon som dök upp med röd målarfärg på sig. Vi tror att det kan vara skor ifrån personer som förolyckats från någon båt som gått under på Östersjön. Tur det bara var skorna vi hittade.

 Här kan man tydligt se hur havet tar mer och mer av stranden.

Rejält knotiga träd i strandskogen.

 

Fårö fyr byggdes 1847 och 1953 elektrifierades fyren. Den avbemannades 1977. Fyren är fortfarande i bruk. Den ägs och sköts av Sjöfartsverket.

En vacker plats som utstrålar lugn och ro. Visst är lärkträdet vackert, längst till höger med de gula barren.

 

Nu är vi på den nordligaste delen av Fårö och fågelvägen är det 176km till den sydligaste spetsen  av Gotland, men för mig/oss kommer det bli betydligt längre sträcka att vandra innan vi är där nere på Hoburgen. 

 

Tillbakavägen till bilen gick uppe på vägen, mörkret föll fort och det hade blivit svårt att se i mörkret om vi gått på stranden tillbaka. Fullmånen kom upp över trädkronorna, stor och mäktig.

 

 Det är ganska fint att vandra när det skymmer.